tag:blogger.com,1999:blog-89447059390908957842024-02-19T03:47:17.961-08:00Ich bin kein Berliner - änSusannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.comBlogger47125tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-67408664864070624192009-02-22T23:33:00.000-08:002009-02-22T23:38:27.593-08:00SLUT, THE END, FIN, SCHLUßDetta är mitt sista inlägg på den här bloggen. Jag är inte längre berlinbo. Det känns på sätt och vis lite hemskt. När jag gick omkring i mitt fina område sista dagen fick jag nästan tårar i ögonen. Men nu ska jag bo i en praktiskt 70-talsfunkislägenhet i Lund istället, med min man som blir min sambo-make. Det blir fint det också! Och Berlin ligger kvar.<br /><br />Till skillnad från Marlene Dietrich kan jag inte påstå att jag har en resväska kvar i Berlin, för jag tror verkligen att jag fick med mig allt. Däremot så har staden kvar en bit av mitt hjärta, och det var väl antagligen det som die Dietrich sjöng om, egentligen... <br /><br />Tur att Berlin ligger kvar. Det är lätt att åka ner och hälsa på den!Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-68372309237061121892009-02-19T08:29:00.001-08:002009-02-19T08:29:51.194-08:00TentatiderIdag skulle jag ha svenskapratarlunch på Freie Universität med E & J. Det är där jag sitter ibland, på filologiska biblioteket på FU, för att komma hemifrån och för att få tillgång till lite vettiga böcker och tidskrifter. Men inte idag, skulle det visa sig. Det är nämligen tentatider. Och i tentatider behöver studenter råplugga och tillgång till böcker. Tydligen till <i>alla</I> böcker. För under tentaperioden får allmänheten inte tillgång till det allmänna biblioteket, utan bara studenter och anställda. De har vakter. Man måste visa upp kort på att man är behörig. <br /><br />Eftersom jag inte hade något kort satt jag istället på en bänk och excerperade i godan ro tills det blev lunchdags. <br /><br />Kanske vore detta något för humanistkåren i Lund, som irriterar sig på att när de väl masar sig till SOL-centrum vid lunchtid så sitter det redan sedan flera timmar tillbaka juridik- och ekonomistudenter vid alla studieplatser...Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-711158673162119912009-02-18T05:43:00.000-08:002009-02-18T05:53:21.043-08:00ArtighetIgår, hemma hos G & K, pratade vi om artighet och oartighet. Om svensk oartighet och artighet, och om tysk oartighet och artighet. Och lite om nederländsk också. I början hade G varit förundrad över att K var så oartig när hon beställde på restaurang: hon sa ju inte "tack" en enda gång! <br /><br />Detta är lite svårt när man som svensk kommer till land som har <i>bitte</I> eller <i>please</I> eller liknande. Det går nämligen inte att översätta rakt av. Då kan det bli rent oartigt.<br /><br />Och bara för att man säger <i>bitte</I> här titt som tätt betyder inte att man som svensk tycker att alla andra är vansinnigt artiga. Iaf inte när man väl kommit förbi att man blir niad och Frau-ad... En svensk som ska be om hjälp säger ofta (iaf om svensken är jag) ungefär såhär: "Ursäkta mig, jag undrar om du skulle kunna hjälpa mig", eller "Du skulle inte vilja hjälpa mig?". Här förekommer en hel hög med förmildrare som gör att det man begär inte är så mycket något man <i>begär</I> som något man skulle kunna bli erbjuden om allt går väl. Den första varianten verkar väldigt svår på tyska, jag har problem med att ens fundera ut hur man skulle säga. De flesta, när jag har tjuvlyssnat, verkar helt enkelt säga "Detta vill jag, bitte". Ungefär. Och den negativt formulerade frågan ska vi inte prata om. Jag har hört mig för lite, och den verkar bara ha de negativa konotationer som den kan ha även på svenska om den ställs med lite överseende tonfall till ett butiksbiträde som inte har märkt att man har väntat i tio minuter.<br /><br />Så svenskar är nog inte så oartiga. Vi har bara andra strategier och förväntningar än de som talar "please"-språk.Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-89945551674639655782009-02-18T05:19:00.001-08:002009-02-18T05:40:57.202-08:00Att flyttaJag tror att jag har gjort det mesta som ska göras inför flytten. <br /><br />Jag har meddelat banken att jag flyttar, jag har mejlat polisen att jag flyttar, jag har sagt upp ca tusen olika abonnemang efter att ha klurat ut vad kontraktstyskan hade att säga om uppsägningstid, jag har gett blommor till snälla professorer och jag har varit social. Tyvärr har jag inte jobbat så mycket.<br /><br />Jag har också packat och packat och packat. Det är nästan klart nu. En kastrull är kvar i köket, och jag behöver klura ut vart vår återvinningstunna har tagit vägen så jag kan slänga min återvinning. Man skulle kunna argumentera för att jag skulle kunna strunta i att vara duktig såhär på sluttampen och slänga återvinningen i den vanliga soptunnan. Det är helt riktigt, det kan jag. Men jag har redan fyllt 2,5 soptunnor med resten av mitt skräp, och det är nästan en vecka kvar tills sopbilen kommer...<br /><br /><table style="width:auto;"><tr><td><a href="http://picasaweb.google.com/lh/photo/vSd-vnPoUHZS9tBjhPqJog?feat=embedwebsite"><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiL_hugs3B2qjXQV9v_Ah7iMFqg5unsULqOs3qPlL1sTiklatc_kx_krhkdTsgXqh0T11YDD52ojSvbroMG4rcMYwqmVwc3Yv7INu-N2KP7490PN6k-Qs-frMmT5y8ZPwyEbb1f5vMK4Yc/s400/DSC00139.JPG" /></a></td></tr><tr><td style="font-family:arial,sans-serif; font-size:11px; text-align:right">Från <a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner?feat=embedwebsite">Keinberliner</a></td></tr></table><br /><br />Jag var väldigt orolig för besiktningen av lägenheten. Detta är trots allt Tyskland, och det finns Regler. Regeln för att flytta ifrån en lägenhet verkar vara som följer: <i>Om du har bott i en lägenhet sex månader eller mer så måste en fackman måla om alltihopa</I>. Nyligen mildrades regeln till att man får lov att måla om själv om det görs fackmannamässigt. Eftersom jag inte är fackmannamässig och inte har lust att punga ut en massa pengar, och dessutom har borrat i väggarna var jag naturligtvis ganska orolig för just den punkten. Faktiskt så orolig att alla skavanker liksom har <i>hoppat</I> ut från väggarna och anfallit mig. Men den tyska regeln var inte så tysk. Det viktiga var tydligen att det <i>såg</I> okej ut. Inte att det faktiskt blev ommålat. Jag är förvirrad men lättad. <br /><br />Det betyder att jag får tillbaka hela min deposition - som betalades i en kurs som var 9 kr/€ och återbetalas som 11kr/€... Räknas det som valutahandel..? - går rätt in i australienresan. Puh!<br /><br />Dessutom har jag hört ryktas att tysk flyttstädning, till skillnad från svensk, inte innebär att man ska kunna äta från golv, väggar och toastol. Det ska bara se bra ut på ytan. Plötsligt känns allting mycket enklare.Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-38173183011198056962009-02-15T07:11:00.000-08:002009-02-15T07:34:23.333-08:00Slutet är näraNu har det varit så där länge sen jag skrev igen. <br /><br />Det beror på en massa saker. En sak var att det var juluppehåll och jag var i Sverige <i>jäääääättelänge</I>, eller i alla fall några veckor. Det kändes länge. Sedan gifte jag mig och flög till Tyskland igen.<br /><br />Eller ja, det var ju förstås T och jag som gifte <i>oss</I>. Mys, champagne och god mat. Lugn och ro och skönt.<br /><br />Efter det har det itne direkt varit lugn och ro, och det är en annan sak som har gjort att jag inte har skrivit. Jag har jobbat som en liten blå, och bloggen fick stå tillbaka. Helt enkelt.<br /><br />Men nu så! Nu är nämligen slutet nära, och jag tänkte skriva om det. Det finns nämligen en såm väldig massa saker att sakna med Berlin! Och en del saker att längta efter med härifrånflyttandet. Det här är saker som jag kommer att sakna och saker som gör det tråkigt att flytta:<br /><br />1) De otroligt roliga och utvecklande seminarierna som har påmint mig om varför jag har det här jobbet, vad som är poängen liksom.<br />2) De otroligt roliga vännerna, nya som gamla. <br />3) Att äta Frühstück en hel dag för att sedan smita iväg på en loppmarknad.<br />4) Min tyska, som äntligen börjar låta lite okej, men som nu med all säkerhet kommer att schangsera (hur, hur, hur stavas det ordet? Är det släkt med <i>genre</i> - "gensera"? Eller är det "sjangsera"?).<br />5) Skojiga stadsdelar med skojiga restauranger och skojiga barer och skojiga gallerier och skojiga butiker.<br />6) Klöße.<br />7) Och så många mer saker att jag inte kan räkna upp alla och det skär i mig att tänka på det.<br />8) En ovanligt välfungerande lokaltrafik.<br /><br />Sånt jag inte kommer att sakna är:<br />1) Alldeles för litet utrymme för inköpen att ligga efter att de passerat kassan på Aldi.<br />2) Att lägga pengarna i den lilla skålen istf i folks hand.<br />3) Arga människor som skäller.<br />4) Att bli kallad Frau Karlsson.<br /><br />Sånt som ska bli roligt när jag flyttar hem: <br />1) Att vara sambo med min make.<br />2) Att ha en vettig (dvs fungerande) uppvärmning av mitt hem.<br />3) Att inte behöva fundera ut innan jag pratar precis vad jag ska säga för att få alla ändelser någorlunda rätt.<br /><br />Sen så får jag ju dras med Skånetrafiken, men det är smällar man får ta, tror jag. <br /><br />Just nu är mitt hem upponervänt: det står ett gäng färdigpackade lådor i arbetsrummet, och vardagsrummet, badrummet och köket väntar på att bli nedpackade. Och alla lampor. Jag fattar inte var alla grejer kommer ifrån. Jag vill bara slänga och slänga. Men det verkar vara användbart och bra det mesta, eller saker som jag faktiskt gillar. Jag har ingen aning om hur detta gick till. <br /><br />Det ska bli väldigt tillfredsställande att flytta alla mina lådor, alla mina utspridda boenden och hem, till ett ställe. Mycket kommer att slängas, en del ska säljas och resten sparas och förhoppningsvis användas. Men framför allt skall allt vara på ett och samma ställen. Det känns lite granna som att vrida fram skärpa i en kikare. De senaste 2,5 åren, både tiden i Lund och tiden här, har "hem" varit ett komplext begrepp. Det har alltid varit nånstans som jag har varit på väg till, det har aldrig varit där jag har varit. <br /><br />Från och med lördag kommer det bara att finnas ett hem.Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-45436451929718039372008-12-05T22:50:00.000-08:002008-12-05T23:28:23.506-08:00Jul! Jul! Juuuuuuuuuuuuuuuul!!!<div style="text-align: justify;">Tysk jul är helt enkelt lite <i>mer</i> jul än andra jular. Så nu när vännerna M&F är på besök passar vi på att gå på Weihnachtsmarkt, eftersom det sedan den 24 november är Weihnachtsfest i Berlin. Det betyder att det finns julmarknader överallt, att man kan köpa Glühwein i varje gathörn, och att de kanderade äpplenas tid är här. Eftersom jag av princip inte äter saker som är <i>så</i> röda (rödare än dansk korv for crissakes!) blir det inga kanderade äpplen för mig, men de är vackra att titta på.<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><table style="text-align: justify;width: auto; "><tbody><tr><td><a href="http://picasaweb.google.com/lh/photo/5qTJU8oPtjfREg_JnUGRrw"><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg-sjAx6SeWmAf_nL8LlvVMCYFhzwMQEV5Yb-nnxs0268JlaAO9T-YV9nsB4Amjz2gRk_YPFO7R44KShb7-g2Y8C7NDjxQcnD9SdyNMpJexs5i-kuPvNmZWzb_8L0KnF847GX_jDTeaeBU/s400/DSC00135.JPG" /></a></td></tr><tr><td style="font-family:arial,sans-serif; font-size:11px; text-align:right">Från <a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner">Keinberliner</a></td></tr></tbody></table><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Skillnaden mellan julmarknaderna i Berlin och många andra julmarknade jag varit på är att väldigt mycket av grejerna faktiskt är fina! Och jag fick mig faktiskt ett par julklappar... Tyvärr kunde inte T vara med, för han tentapluggar. Vi - i synnerhet jag - saknade honom!<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><table style="text-align: justify;width: auto; "><tbody><tr><td><a href="http://picasaweb.google.com/lh/photo/k8wvuf2UFrbOaRlI29yOng"><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_yf6c2rKsCpHTZMpiDLivIn0ZXDrIYV6mrKOg5CvG14eFjTcMYoaf9Sn8D2fI-DwoHmTwlYctZmP3EZiXWOtqfXp3CA0YTYo911Bg9rLtrkG7RBv6bQjy_G5BChP4ypJVAYE358b-W8U/s400/DSC00137.JPG" /></a></td></tr><tr><td style="font-family:arial,sans-serif; font-size:11px; text-align:right">Från <a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner">Keinberliner</a></td></tr></tbody></table><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Sedan styrdes kosan mot <a href="http://www.kadewe.de/">KaDeWe</a>, eftersom jag och M var på jakt efter extravagant julpynt. F var mest intresserad av avdelningen <i>bredvid</i> julpyntet, hifi-avdelningen, full av stereoanläggningar så bruslösa att man blir tårögd. Tydligen. Själv är jag mer visuellt än audio-orienterad, och märker inte sådant. Så medan han fantiserade om €60 000-anläggningar våndades jag och M över hur mycket julpynt man kan köpa och fortfarande förbli inom moralens gränser... Mindre än vad vi köpte, kom vi fram till. Och kanske, kanske måste jag göra ytterligare ett, litet, inköp. I förebyggande syfte. Nästa jul bor jag ju inte i Berlin. Tänk om det inte finns fina glaskulor i Sverige!!! Och med tanke på hur utbudet på tex Åhléns eller NK brukar se ut, är det faktiskt inte ens osannolikt!<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Något man ska göra om man är i Berlin vid den här tiden är att kolla på all belysning! Finast är nästan Unter den Linden, men Tauentzienstraße, där KaDeWe ligger, ligger inte långt efter. På vissa av sidogatorna har man också gjort en insats. Hur de tänkte här är emellertid oklart. Eller så är det bara min fantasi det är fel på...<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><table style="text-align: justify;width: auto; "><tbody><tr><td><a href="http://picasaweb.google.com/lh/photo/fuTB9aPUscIy4jAEXboepQ"><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhYul641tQS78Uz91NcjUFOvDA5LRaIcPof5E2_VmrtCzRcPhborzNvfiaNI7d8c4ZfPNeAcIBJVjPc2VOowoqC3RY-X5oFtBZ-jV5jDm-pcQXCq_gpSb2Hzhm9DOQDh9zYFAQ7LI99gEE/s400/DSC00138.JPG" /></a></td></tr><tr><td style="font-family:arial,sans-serif; font-size:11px; text-align:right">Från <a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner">Keinberliner</a></td></tr></tbody></table><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">En av höjdpunkterna för dagen var dock av betydligt mindre konsumistiskt slag. I julmarknadens centrum ligger nämligen den underbara <a href="http://www.gedaechtniskirche-berlin.de/KWG/index.php">Gedächtniskirche</a>. Både den gamla och den nya. Vi avnjöt båda i stillhet, i synnerhet den nya. Det är få ställen i Berlin som är så vansinnigt rogivande.<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><table style="text-align: justify;width: auto; "><tbody><tr><td><a href="http://picasaweb.google.com/lh/photo/hCibRmsLvNNkqlInOBGyOQ"><img src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh7tyewVSN9JzQpFVvh98Sg-TZmyhOdlDbe0Zef2CS9eTtOF9_-6lMP188568hwlB-Hc2-HuD_5bcpUppH7kjRSstehbs7dXaP8EOB1Hbz9E8hFOb83UDAO3COTJhqdu7Nrrq8VfG_U8kU/s400/DSC00140.JPG" /></a></td></tr><tr><td style="font-family:arial,sans-serif; font-size:11px; text-align:right">Från <a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner">Keinberliner</a></td></tr></tbody></table>Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-76041807489184397302008-11-22T18:25:00.000-08:002008-11-22T18:35:04.312-08:00JaktlyckaJag har en längre tid kikat efter en handbagageväska som är en nätt liten historia där jag kan få med mig ett litet ombyte eller två och datorn. Idag lokaliserade och inhandlade jag det perfekta exemplaret! Den har till och med ett särskilt fack för datorn. Och - inte minst - den matchar min handväska!<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0aG8RbWx4N0FdrbnlDfyFxNRUjnjSVIN2upMRSi6SBsgQlyVeB3b3hysd051hgxTf8fQmRyJ85kt2n36y0Fn6zug4cSzKgfwpyKM7vgjEBhFHnTSlZju-x8t_6i5l-liOCvERlrTpWQo/s1600-h/DSC00172.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;width: 320px; height: 240px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg0aG8RbWx4N0FdrbnlDfyFxNRUjnjSVIN2upMRSi6SBsgQlyVeB3b3hysd051hgxTf8fQmRyJ85kt2n36y0Fn6zug4cSzKgfwpyKM7vgjEBhFHnTSlZju-x8t_6i5l-liOCvERlrTpWQo/s320/DSC00172.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5271674575696410114" /></a><br /><br />Sedan åkte jag till Kreuzberg, åt tapas och mumsade i mig en frozen strawberry tequila.<br /><br />Livet kan vara sämre.Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-32661303765047695002008-11-20T11:58:00.000-08:002008-11-20T12:38:29.929-08:00Vad är grejen med att bygga hus som inte håller utomhuset ute?Lägenheter i Berlin är generellt sett kalla på vintern. Det beror dels på att de är uråldriga, allihopa, dels på att... Tja. Förr, när alla eldade med kol inne i lägenheterna och man fick springa med hinkar med brunkol upp och ner för trapporna var det för att det var jobbigt, äckligt och dyrt. Numer är det för att det är dyrt. <br /><br />När jag var liten fick jag lära mig att energispara genom att släcka lamporna i alla rum där jag inte var. Här energisparar man genom att stänga dörrarna mellan alla rummen, så behöver man bara värma upp de man är i. Och så tjocka tröjor och tjocka innesockar. Att dra till med ett par rejäla gummilister i de dragiga fönstren har iaf inte min hyresvärd tänkt på.<br /><br />Det här med att frysa inomhus är en speciell sak med utomlandsvistelser. På gymnasiet brukade min italienskalärare, i en av sina inspirerade berättarstunder, berätta om hur det var med vintrar och uppvärmning i Italien. Det gick fort, det var nämligen inte mycket med det alls. Men han fick alltid konstiga blickar när han klagade, och kommentaren "Men du är ju svensk. Du är väl van?" förekom ofta. Jag hade lite svårt att tro att det kunde vara så illa - vem vill bygga hus som inte tål kyla, och hur kallt kunde det bli i Italien egentligen?<br /><br />Nu vet jag bättre.<br /><br />Jag har aldrig egentligen frusit inomhus i Sverige. Utom möjligen den gången när jag var ensam hemma och värmepannan gick sönder. Eller på jobbet. Men det är Akademiska hus som ansvarar för det, så det är ett kapitel för sig, inte representativt för Sverige.<br /><br />Däremot här och i Australien. Jag har aldrig frusit så mycket som i Australien. De tror nämligen att de bor i ett varmt land, men ack vad de bedrar sig! I Melbourne på vintern kan det bli snö om man inte passar sig. Och ruggigt och eländigt blir det med. Därför tar de vissa mått och steg för att hålla kylan borta: För det första har de <a href="http://www.greenhomeguide.org/images/TOH_doorsnake.jpg">doorsnakes</a>. Det är långa korvar fyllda med ris eller gryn som man lägger mot det lilla mellanrummet mellan golvet och dörren. Ni vet, det där utrymmet som i svenska hus fylls ut av en så kallad <i>tröskel</I>..? För det andra punktvärmer de när det behövs. Receptet är: håll rummet ouppvärmt, men när du behöver vara där så ställer du in ett oljeelement och drar upp det på 40 °C. Låt det dundra ut värme i ett par timmar, lev sedan på eftervärmen tills det är outhärdligt kallt igen. Visst låter det effektivare än att ha termostaten på 17 °C konstant..? Vattenflaskor i sängen var räddningen. <br /><br />Här är det inte mycket bättre. Det är dyyyrt att värma upp, och eftersom inget är tätt nånstans (tillomed i det nybyggda biblioteket där jag brukar sitta och jobba drar det så att det fläktar), så är det förstås svårt att hålla uppe temperaturen på något bra sätt. På senaste tiden har jag noterat att påfallande många tyskar har inomhusscarf. Jag har lagt märke till det tidigare men inte reflekterat över det. Men det är helt enkelt så att man behöver ha nåt om halsen för att inte frysa sönder och samman.<br /><br />Hur det är i Japan skriver <a href="http://www.hantus.se/#post283">Johanna</a> om. Det är mest synd om henne, men hon har iaf en <a href="http://www.hantus.se/#post97">kotatsu</a>.<br /><br />Vad jag inte förstår är varför man får för sig att det inte är kallt på ställen som uppenbart är kalla??? Vad hände med "nöden är uppfinningarnas moder"? Har de inte upplevt nöd här (okej, i Japan kanske, för de uppfann kotatsun, men här har de bara uppfunnit brunkol och Glühwein...)? Är det vi skandinaver som är såna klenisar att vi i vår nöd var tvungna att uppfinna välbyggda hus?<br /><br />Va?Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-78143300500061117202008-11-13T12:40:00.000-08:002008-11-13T12:49:33.920-08:00IKEANär jag flyttade hit läste jag i Berlinversionen av Lonely Planet Guide att hemma hos Berlinarna är det mesta från <a href="http://www.toothpastefordinner.com/093008/swedish-english.gif">IKEA</a>. Och eftersom det finns inte mindre än tre IKEA i Berlin som alltid är sprängfyllda med folk har jag inte nån direkt anledning att tvivla på påståendet. Men det är lite lustigt att IKEA allt som oftast kommer upp i samtal här. Folk frågar om jag har mycket IKEA-möbler hemma (det har jag, men inte allt) och om jag åker till IKEA och äter deras frukost. Varför jag nu skulle göra det - de tyska frukostarna i lilla cafét precis här intill är fantastiska. Men i helgen ska jag ändå dit och köpa servetter, glödlampor, värmeljus och - förhoppningsvis - julmust!Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-2552579015193158132008-10-23T09:40:00.000-07:002008-10-23T10:05:00.694-07:00En pakt som lösning på alla problem?Eller: Hur jag skaffade mig ett externt samvete.<br /><br />Som jag har nämnt nyligen, så verkar ett vanligt problem bland mina bekanta vara en obenägenhet att prestera om det saknas en hög grad av yttre tryck. Med andra ord: Vi gör allt i tid, och vi gör ganska bra ifrån oss, men av någon anledning gör vi väldigt lite i GOD tid, och ännu mindre om ingen vet det där vi inte gör är något som borde göras. Som att skicka en artikel till en tidskrift, t.ex. Att sno ihop saker till konferenser och antologier är en sak - då är det någon som inväntar ett resultat. Men att skicka till en tidskrift är en annan sak. De får ju in grejer löpande, liksom, och märker inte att jag inte skickar in, eftersom de inte väntar på det. Så ungefär. <br /><br />För att råda bot på detta har jag idag ingått en pakt, en ohelig allians om man så vill, med E och U. Vi hade suttit och bekymrat oss över framtiden och våra osäkra möjligheter till anställning, och kommit fram till att det enda raka är att meritera sig. Vilket kräver en viss självdisciplin. Och eftersom vi saknar det (utom under press) bestämde vi oss för att helt enkelt bli varandras externa samveten, varandras press. <br /><br />T springer på anställningsintervjuer för tillfället, och när man gör såna inom hans bransch får man också göra personlighetstest. En fråga som har dykt upp i de där testen, och som vi har diskuterat, är ungefär: "Är en av dina drivkrafter att göra din chef nöjd?". Det här tycker jag är en svår fråga. T svarar utan att tveka nej, hans drivkraft är att göra ett bra jobb. Det vill väl jag med, men jag har svårt att hitta en intern motivation. Det är inte så att min drivkraft är att göra min chef nöjd (jag har f.ö. ingen chef), men jag är trots allt en person som en gång i tiden jobbade livet ur mig för att höja mitt dalande latinbetyg för att jag inte ville göra min lärare besviken... Riktigt så auktoritetsbunden är jag nu inte längre, men jag har fortfarande svårt att motivera mig för min egen skull. Utan en kontrollinstans, nån extern som bryr sig, har jag ibland svårt att motivera mig. <br /><br />Så nu har jag skaffat en sån. En pakt. En hemlig överenskommelse. En lösning? Kanske.Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-1034167370171683782008-10-12T07:42:00.000-07:002008-10-12T07:44:37.685-07:00En ledig dagSenaste tre-fyra veckorna har jag jobbat hysterisk mot att hinna med tre grejer: två konferenser och ett seminarium. Nu är två av tre avklarade, allt har gått vägen, ingen har dött och jag tycker att det verkar som om publiken har varit uppskattande. Imorgon är det seminariedags. Men idag ska jag inte röra mig ur sängen!Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-8938033316584833222008-10-08T13:38:00.000-07:002008-10-08T13:42:52.165-07:00Alla bekymrar sigSom doktorand noterade jag allt som oftast att anmärkningsvärt många doktorander gick och tänkte att de nog faktiskt var dummast av alla, och att de snart skulle bli avslöjade som fejkare. Nu efter disputationen verkar det som knyter samman folk vara känslan av att alltid vara ute i sista sekunden, ha svårt att få nåt gjort om det finns god tid, och på det hela taget vara orolig för att bli avslöjad som fejkare. <br /><br />När ska man kunna sluta oroa sig, egentligen?Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-59233982380209010602008-10-07T04:42:00.000-07:002008-10-07T04:47:31.811-07:00Shopping!!!Är det något som Berlin är bra för så är det shopping. Det som inte går att få tag på här är på det hela taget inte värt att köpa. Ibland leder detta till att man (=jag) springer ut och in i butiker för att se hela utbudet, och det kan både man själv och ens sällskap tröttna på ibland. <br /><br />Andra gånger har man tur. Som i lördags när jag fick mig ett par finfina skor av herrmodell ( fast i dammodell) i första affären vi gick in i!<br /><br />Det var en lyckad jakt!<br /><br /><table style="width:auto;"><tr><td><a href="http://picasaweb.google.com/lh/photo/s03_wcXstZsDymus6vpRSQ?authkey=OxueuYgqpsg"><img src="http://lh6.ggpht.com/susanna.m.karlsson/SOtMO0Bv0TI/AAAAAAAAASg/841IG9Kudh4/s400/IMG_0843.JPG" /></a></td></tr><tr><td style="font-family:arial,sans-serif; font-size:11px; text-align:right">Från <a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/IchBinKeinBerlinerN?authkey=OxueuYgqpsg">Ich bin kein Berliner - än</a></td></tr></table>Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-75983884222523979522008-10-05T09:34:00.000-07:002008-10-05T09:52:40.274-07:00Lund - Berlin och tillbaka igen...<div style="text-align: justify;">Det finns fördelar med ett distansförhållande. Det kan vara svårt att tro, men det är det faktiskt. När T och jag träffas, då <i>träffas</i> vi. Vi gör allt för att vara så nära varandra som möjligt,och vi njuter av varenda sekund. När vi inte är tillsammans jobbar vi. Mycket. Så att vi ska hinna mysa när vi ses. Men vi pratar också. Hela tiden. Säkert mer än vad många som lever tillsammans gör. Vi har Skype på i bakgrunden även om vi sitter och jobbar, så vi kan hela tiden småprata och berätta för varandra vad vi har för oss. Dessutom upplever vi båda att vi bägge bor i två väldigt vackra städer. Såhär vackert var det i Lund innan jag åkte därifrån sist:<br /><table style="width:auto;"><tr><td><a href="http://picasaweb.google.com/lh/photo/WnQhTpehYPjQyI1e7BQNvQ?authkey=OxueuYgqpsg"><img src="http://lh3.ggpht.com/susanna.m.karlsson/SOjtQdER3MI/AAAAAAAAARw/UEk__4ziznU/s400/DSC00130.JPG" /></a></td></tr><tr><td style="font-family:arial,sans-serif; font-size:11px; text-align:right">Från <a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/IchBinKeinBerlinerN?authkey=OxueuYgqpsg">Ich bin kein Berliner - än</a></td></tr></table><br /></div><div style="text-align: justify;">Såhär vacker är utsikten från min balkong precis nu:<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /><table style="width:auto;"><tr><td><a href="http://picasaweb.google.com/lh/photo/SvHakreXRXLQJuF2oENQ8A?authkey=OxueuYgqpsg"><img src="http://lh6.ggpht.com/susanna.m.karlsson/SOjtQx6-mWI/AAAAAAAAASA/bHUnaxLHMnw/s400/IMG_0837.JPG" /></a></td></tr><tr><td style="font-family:arial,sans-serif; font-size:11px; text-align:right">Från <a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/IchBinKeinBerlinerN?authkey=OxueuYgqpsg">Ich bin kein Berliner - än</a></td></tr></table><br /></div><div style="text-align: justify;">Det finns många fördelar.<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Nackdelarna är förstås de ständiga avskeden. Såhär ser T ut från min balkong, med full zoom, när han står på s-bahn-perrongen och väntar på att påbörja resan mot Lund:<br /></div><div style="text-align: justify;"><tr><td><table style="width:auto;"><tr><td><a href="http://picasaweb.google.com/lh/photo/QTun4ukoMrVi-SzVw_ZYIA?authkey=OxueuYgqpsg"><img src="http://lh3.ggpht.com/susanna.m.karlsson/SOjtQkCspLI/AAAAAAAAAR4/OW1HSpTVjeU/s400/IMG_0841.JPG" /></a></td></tr><tr><td style="font-family:arial,sans-serif; font-size:11px; text-align:right">Från <a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/IchBinKeinBerlinerN?authkey=OxueuYgqpsg">Ich bin kein Berliner - än</a></td></tr></table><br /></div><div style="text-align: justify;">Det finns många nackdelar.<br /></div>Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-89496476382483175422008-10-05T00:26:00.000-07:002008-10-05T00:58:32.716-07:00...then we take Berlin...<div style="text-align: justify;">Äntligen. Cohen. Live. Jag har ägnat senaste veckan åt att inte tänka på det, inte haussa upp mina förväntningar, inte hoppas att han ska sjunga just <i>den</i> låten... Men det var svårt förstås. Som att låta bli att tänka på en rosa elefant när man blivit förbjuden att göra just det.<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Som tur var uppfylldes de, mina förväntningar. Förstås.<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Jag har aldrig sett mig som ett hysteriskt fan, men när Cohen klev in på scen, ackompanjerad av applådåskor, insåg jag hur de där tjejerna som stod längst fram på Beatleskonsterterna i sina fina klänningar med vida kjolar och skrek hysteriskt måste ha känt sig. Jag ville också skrika hysteriskt. Men eftersom jag satt på läktaren och inte var längst framme på scenen, och eftersom resten av publiken var sansad medelålder, som antagligen var <i>med</i> på de där Beatleskonserterna, lät jag bli. Men mina händer pirrade en halvtimme efter konserten av allt klappande. Nära nog.<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Cohen är en liten farbror, han ser ut att vara lätt som en fågel, ser ut att stå ostadigt på sina vinglande ben (som tydligen alltid varit lite vinglande), men han hoppar hoppsasteg in på och av scen, han sjunger och sjunger och sjunger, och varje låt är hjärtskärande vacker, varje låt möts efter ett par toner, något ord, av uppskattande applåder som säger "Jaaa, tack för att du valde just <i>den</i>! Det är ju min favorit!". Varenda en.<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Det var förstås fantastiskt. Och inte bara Cohen förstås. Musikerna och kören var otroliga, och så mycket mer än ett band - var och en var ekvilibrist, soloartist, glänsande, framhävd. Var och en blev presenterad minst tre gånger - en markering om att detta var en gruppinsats, vi skulle inte tro att vi bara lyssnade på Cohen, vi lyssnade också på var och en av de andra, och han skulle inte vara lika mycket utan dem. <br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Och publiken förstås. Cohen framhöll vilken lyx, vilket privilegium, vilken ynnest det är att i en ostadig tid som vår kunna samlas, så många, kring ett gemensamt syfte, att mötas och se vad vi har gemensamt, se våra medmänniskor, och tillsammans uppleva något stort. Vi upplevde verkligen massans gemenskap på det allra mest positiva sätt man kan tänka sig. Det var en stor känsla. SOm den bästa av gudstjänster.<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Jag har inte ord att beskriva hur lycklig jag är över att ha fått vara med om detta. Men från <i>Halleluja</i> och framåt, kanske fem låtar?, stod hela arenan upp. Så bra var det. Mer tänker jag inte säga.<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;"><object width="425" height="344"><param name="movie" value="http://www.youtube.com/v/rf36v0epfmI&hl=en&fs=1"><param name="allowFullScreen" value="true"><embed src="http://www.youtube.com/v/rf36v0epfmI&hl=en&fs=1" type="application/x-shockwave-flash" allowfullscreen="true" width="425" height="344"></embed></object><br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">(Men - jag måste säga en sak om något annat. Bredvid mig, och överallt i publiken, satt människor som precis hela filmen igenom filmade allting med sina mobiler eller digitalkameror. Och av mannen bredvid mig att döma kollade de antagligen på konserten genom sin digitalkamera, inte genom att titta på scenen, inte genom att lyssna, känna, njuta. Är vi så vana att uppleva världen sekundärt, genom TV-skärmar, genom våra datorer, att vi när vi får möjlighet att uppleva detta stora, en stor artist som skriver låtar och kärleken, livet och döden som rör vid ens själ, i en gemenskap med hundratals, tusentals, som bars just där och då vill njuta av allt och visa den här fantastiska sångaren med den gyllene rösten att han har gjort ett intryck, att låtar som är 40 år gamla fortfarande påverkar, rycker med, framkallar tårar, känslor, skratt, bara förmår ta in det genom en skärm? Är verkligheten för nära? Är den för autentisk? Eller inte tillräckligt autentisk? Blir det inte verklighet <i>på riktigt</i> förrän vi kan visa våra vänner vad vi har filmat? Innan vi har lagt ut det på YouTube är det inte <i>verkligt</i>.<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Jag föredrar mina högst icke-digitala minnen.)<br /></div>Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-49474971454891705552008-08-10T03:18:00.000-07:002008-08-10T04:16:57.538-07:00Tyska jag förstår och inte förstår<div style="text-align: justify;">Jag har börjat tycka att åtminstone min <i>passiva</i> tyska är rätt okej numer. Men efter en liten vecka i Österrike (tack J och A!) måste jag erkänna att den tyska jag förstår är väldigt begränsad. Begränsad till Berlin med omkrets, till tyska med turkisk brytning. För Österrikisk tyska är full av tungspets-R, R som har en läspande kvalitet, runda L. Mycket märkligt. Mesta tiden satt jag frågande även när jag förstod varje enskilt ord: jag fattade nämligen inte hur de hängde ihop! Det var en förvirrande upplevelse.<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Men bortsett från denna babelupplevelse (som i sig var rätt underhållande), så var det en fantastisk resa! Frisk luft (luftkurort, no less!), kylig alpsjö, varm sol, höga berg och isgrottor. Och gräset var sådär lite gulaktigt grönt som det bara är i alperna och på tyska tågbanor.<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">En dag vandrade vi upp på berget Loser, alldeles i närheten av As pappa, som vi bodde hos. Det var så vackert att man tappade andan, något man även gjorde pga lutningen. Jag var helt imponerad av de små tanterna och de små barnen som pinnade på som bara den utan att se nämnvärt andfådda ut. Jag måste börja träna hårdare. Eller som T sa: "Nu i höst blir det gymmet fyra gånger i veckan!" De hurtiga italienarna, som inte bara klättrade längs den jättebranta bergväggen för att komma upp, utan också sprintade förbi oss på vägen ner, lade förstås en smula lök på laxen för oss*. <i>Minst</i> fyra gånger i veckan!<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Sånhär var utsikten:<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;"><a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner/photo#5232838470986711090"><img src="http://lh5.ggpht.com/susanna.m.karlsson/SJ7G3VYpQDI/AAAAAAAAANs/MFw-08Gusfk/s400/IMG_0735.JPG" /></a><a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner/photo#5232838470986711090"><br /></a></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Och såhär såg de klättrande italienarna ut:<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;"><a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner/photo#5232838463257803090"><img src="http://lh5.ggpht.com/susanna.m.karlsson/SJ7G24l7eVI/AAAAAAAAANc/WEHkLXLAwZI/s400/IMG_0748.JPG" /></a><a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner/photo#5232838463257803090"><br /></a></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">En sak jag verkligen gillar med att resa är att man får testa ny och spännande mat. Kollegan E hade sagt till mig innan jag åkte att nu skulle jag få möjlighet att testa riktigt Kaiserschmarren! Och det gjorde jag - mums! Tjock isärriven pannkaka med plommonsylt på. Man kan ha det sämre! <br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;"><a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner/photo#5232838468384980962"><img src="http://lh4.ggpht.com/susanna.m.karlsson/SJ7G3LsV_-I/AAAAAAAAANk/KIvCs1f2aU8/s400/IMG_0798.JPG" /></a><a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner/photo#5232838468384980962"><br /></a></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Jag hade tänkt fotografera Kaiserschmarren så ni kunde få se hur mumsigt det ser ut, men på den här bilden ser det mest kladdigt ut. Det är för att det var så gott att jag aldrig kom ihåg att jag ville fotografera det innan jag började äta. Men vi åt förstås också gulaschsoppa, Gamsgulasch (dvs på bergsget), Knödel och en massa mumsig korv. Förutom att vi hade ynnesten att att få äta oss mätta på pata negra. Det lär jag aldrig göra igen...<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Vi var förstås inte <i>bara</i> i bergen. Vi var i isgrottor också (men där fick man inte fota) och i Salzburg. Där fascinerades jag av två saker: dels mängden butiker där man kunde köpa Lederhosen och Dirndl (plural Dirndln? Eller?), dels att det - mitt i sommaren - fanns julpynt överallt! Vi hittade tillomed en butik som hette <i>Christmas in Salzburg</i>. <br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: center;"><a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner/photo#5232838449239418514"><img src="http://lh6.ggpht.com/susanna.m.karlsson/SJ7G2EXr5pI/AAAAAAAAANM/C_uSnxnLHbg/s400/IMG_0663.JPG" /></a><a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner/photo#5232838449239418514"><br /></a></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Vad <i>jag</i> frågar mig är varför den hette på engelska. Men man ska nog inte fundera för mycket på det, utan helt enkelt tänka "turism, turism, turism". Jag köpte faktiskt ett litet, litet julpynt. Fast i en annan affär. Salzburg i största allmänhet var ganska turistigt, mitt uppe i sin pittoreska charmighet. Man hade slagit mynt av inte bara Mozart, utan även av familjen v. Trapp så det stod härliga till. Och man kunde köpa de allra mest kitschiga souvenirgrejer jag nånsin har sett! En turistgrej som inte var täckt med Edelweiß eller kobjällror var inte värd att kallas turistgrej, liksom. Jag blev faktiskt tvungen att ta kort på ett souvenirstånd:<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: center;"><a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner/photo#5232845599736783090"><img src="http://lh6.ggpht.com/susanna.m.karlsson/SJ7NWSDG4PI/AAAAAAAAAOA/v3BkoT2dl-I/s400/IMG_0676.JPG" /></a><a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner/photo#5232845599736783090"><br /></a></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">När vi frågade D och N, som vi bodde hos, om det här med Lederhosen och Dirndl så suckade de bara. Vi var nämligen fascinerade över att hela byn var full med folk i folkdräkt, ibland hela familjer! Tänk hur det skulle se ut om det var i Sverige - hela byar fulla med folk i bohusdräkt! Eller så. Men tydligen var det mest folk från Wien som hade sommarhus i bergen som klädde sig så, för att liksom lite romantiserat leva sig in i omgivningen. Ungefär som på 1700-talet när adeln klädde ut sig till herdar och herdinnor och lekte med tama lamm i parker. <br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;"><a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner/photo#5232839103964724626"><img src="http://lh6.ggpht.com/susanna.m.karlsson/SJ7HcLaXPZI/AAAAAAAAAN4/tpiWJ4PPFWc/s400/IMG_0656.JPG" /></a><a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner/photo#5232839103964724626"><br /></a></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Salzburg var lite roligt - vi tittade på vackra trädgårdar, på Domen, huset där Mozart bodde under större delen av sin uppväxt och på en borg full av vapen och tortyrredskap. Dessutom åt vi förstås tårta. Vi gick inte till cafét som menade att de hade uppfunnit Sachertårtan, inte heller till det där de sade sig ha uppfunnit Mozartkulan, utan istället till ett anrikt café där det kommer servitrisuniformsklädda servitriser med hela <i>brickor</i> med bakverk, så får man välja vilken tårtbit man vill ha! Vi testade både Sacher (förstås) och Schwarzwald. Jag har alltid hoppats att Sachertårta har varit torrt och lite tråkigt för att de som har gjort den inte har kunnat, men det visade sig att den visst ska <i>vara</i> smulig och tråkig. En sån besvikelse. Schwarzwaldtårtan däremot var fantastisk!<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;"><a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner/photo#5232838452826331954"><img src="http://lh3.ggpht.com/susanna.m.karlsson/SJ7G2Ru32zI/AAAAAAAAANU/dnv11YBQbzc/s400/IMG_0667.JPG" /></a><a href="http://picasaweb.google.com/susanna.m.karlsson/Keinberliner/photo#5232838452826331954"><br /></a></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">En tokig sak var att man skulle betala tårtan till tårtservitrisen (som tog betalt med en gång) och kaffet till servitören (som tog betalt när man ville gå). A och J misstänkte att det nog var en uråldrig symbios mellan tårtfamiljen och kaffefamiljen, och att det handlar om att inte blanda samman de olika familjernas finanser...<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">Detta var en mycket bra början på semestern, som nu går vidare med en Grand Tour genom Sverige. Men först: en heldag vid tvättmaskinen!<br /></div><div style="text-align: justify;"><br /></div><div style="text-align: justify;">*Jag vet att "lök på laxen" tolkas som "att göra något bra bättre", ungefär som "grädde på moset" av många, men jag håller mig till den äldre tolkningen, nämligen "att göra ont värre".<br /></div>Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-40419731234858917422008-07-29T09:39:00.000-07:002008-07-29T12:36:44.694-07:00Ett hundlivEn av de många små men märkbara kulturkrockarna som man får vara med om här är det där med hundarna. I Sverige har vi ju en lag om att hundar måste hållas kopplade. Man får oftast inte heller ta med hundar in i affärer, och verkligen inte i restauranger*. Så är det inte här, kan man säga. Man får räkna med att det kan ligga en hund under ett restaurangbord, båda mina chefer har titt som tätt sina hundar med sig till jobbet, och man kan <i>verkligen</i> inte räkna med att hundar hålls kopplade!<br /><br />Som igår, tex. För att stå ut i den obeskrivliga hettan hade T och jag vandrat över till vårt stamfik för att avnjuta varsin Weißweinschorle i skuggan av ett träd. Vid bordet bredvid oss satt två medelålders damer med varsin medelålders hund. Varsin medelålders <i>koppellös</I> hund. Detta är vad jag skulle förväntat mig i Sverige: hundarna skulle busa med varandra, och snart sticka iväg nån annan stans. Helst i närheten av en bil eller ett skrämt barn. Antagligen skulle de skälla också. Och på det hela taget inte uppföra sig alldeles pålitligt. I synnerhet inte om det kom en annan hund. Vad som hände här var emellertid följande: större delen av tiden låg båda hundarna snällt under sina mattars stolar. När de tröttnade på det började de nosa runt lite, men inte längre än en meter ifrån mattarnas bord. När en tredje hund kom förbi lufsade en av hundarna fram till den, nosade lite, och gick sedan tillbaka till sin matte. Inget skällande, inget otillbörligt springande, inget bråkande. Jag har också många gånger sett hundägare med hund på promenad längs trafikerad väg, helt utan koppel.<br /><br />Hur kommer det sig? Vad är det tyska hundar kan som svenska hundar inte kan?<br /><br /><br />*En del är påhittiga när det gäller att komma runt sånt här. En gång såg jag en äldre dam inne på Paley - hon hade smugglat med sig sin hund in med hjälp av en barnvagn!Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-59870681981522429842008-07-26T03:35:00.000-07:002008-07-26T04:52:53.252-07:00Obamarama!Någon har möjligen missat det, men det är ju snart val i USA. Och de har en kandidat som syns, och en som inte syns. Den som syns var i Berlin nu i veckan, och bla höll han ett tal om sina utrikespolitiska ambitioner. Vi passade på att gå och lyssna, och befann oss därför under större delen av torsdag eftermiddag bland 200 000 andra på den sk Fanmeile, dvs sträckan mellan <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Bild:Berlin_Tiergarten_Siegessaeule.jpg">Siegessäule</A> och <a href="http://sv.wikipedia.org/wiki/Bild:Brandenburgertor_SN.jpg">Brandenburger Tor</A>. Under fotbolls-EM var Fanmeile knökfull med fotbollssupportrar som backade upp "unsere Jungs" och hyllade dem som hjältar. Lite samma känsla, fast aningens färre korvförsäljare, infann sig den här gången*. För trots att Obama inte presenterades som presidentkandidat, och trots att han själv sa att han inte ens var <i>där</I> i egenskap som kandidat, utan som medborgare, så hyllade folkmassan honom som vinnare. Ingen tvekan om den saken. Vi diskuterade lite huruvida McCain hade fått samma mottagande, samma uppslutning, om han mot förmodan dykt upp i Berlin för att hålla tal. Vi misstänker att svaret är "knappast". <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgh1vmGSAAYNpqo4O-i864aVe20dxyDWCQfOvN4G4_RLQaYVZhKjZqRJYGZsVCXePHXM98dVGXBYkGcGN_V0LwjFVtvFWnel3U1WKtnxAv1T6Q7Ru9AlkSq3LNnq379TOKTOng-Qh-tNOc/s1600-h/IMG_0586.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgh1vmGSAAYNpqo4O-i864aVe20dxyDWCQfOvN4G4_RLQaYVZhKjZqRJYGZsVCXePHXM98dVGXBYkGcGN_V0LwjFVtvFWnel3U1WKtnxAv1T6Q7Ru9AlkSq3LNnq379TOKTOng-Qh-tNOc/s320/IMG_0586.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5227286662370632898" /></a><br /><br />Jag har en del att säga om själva talet, men först måste jag få säga saker om <i>tillställningen</I>. Det är inte konstigt att Obama hyllades som en hjälte, en vinnare, en rockstjärna. Hela apparaten runt honom är helt <i>otrolig</i>, och då såg vi förstås bara delar, bråkdelar. Men överallt såldes knappar, t-shirts, ballonger, och med jämna mellanrum stod det folk som frågade om man var amerikansk medborgare. Svarade man "ja" kunde man genast registrera sig för att få lov att rösta. Mycket effektivt. I synnerhet som de högg varenda person som gick igenom den lilla 1,5 meter breda avspärrningen till de ca 100 metrarna närmast scenen. Att han hade inte mindre än två (ganska sugiga) förband gav ytterligare fog för rockstjärnestämpeln. Såhär avslappnad kan man se ut när man står och fiskar röstberättigade:<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUyv8_e4oyZD3_a9lMZkNiapwja4utCsYG8HzsSi26bJXHaz3mrbImfVMh-i7AcVX4jsIF0_ZH6kS2o-P_axgHjiOfz30mt7NSi75CotsSHDrXtQhPqorsO1p7KLKhnCSwHGh5tPLa-Fg/s1600-h/IMG_0588.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjUyv8_e4oyZD3_a9lMZkNiapwja4utCsYG8HzsSi26bJXHaz3mrbImfVMh-i7AcVX4jsIF0_ZH6kS2o-P_axgHjiOfz30mt7NSi75CotsSHDrXtQhPqorsO1p7KLKhnCSwHGh5tPLa-Fg/s320/IMG_0588.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5227288008907172338" /></a><br /><br />Jag ska strax säga lite om talet. Men först: den här mannen kan bli vald på sitt leende. För det är det största, mest ärligt-liknande, varmaste, ögonen-nående leende jag har sett på en politiker. Jag håller just på och läser på om managed emotions, och hur viktigt det är för oss att vi upplever att den som <i>måste</I> se trevlig ut faktiskt ser trevlig ut av genuina skäl. Som flygvärdinnor som måste le. Vi tror inte att de är trevliga för att de vill, utan för att det är deras jobb. På samma sätt tror vi inte att politiker ler för att de är genuint glada att se oss, utan för att de förlorar väljare om de låter bli. Men i det här fallet vette sjutton. Det är lätt att falla för de tänderna.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8l2nhe8j9M5u6C5pBjBJ72LLvNj71BlYzxBkFQJIELa5jQUSsd6bqvIBG-Kq4Yd3FBOquqCJfnj7mfU7vArbuMFyTSsBQlKTj98cw1R6gx1Sii9_C-xK513O2qGUmES6MLbx1T73ldUM/s1600-h/IMG_0595.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8l2nhe8j9M5u6C5pBjBJ72LLvNj71BlYzxBkFQJIELa5jQUSsd6bqvIBG-Kq4Yd3FBOquqCJfnj7mfU7vArbuMFyTSsBQlKTj98cw1R6gx1Sii9_C-xK513O2qGUmES6MLbx1T73ldUM/s320/IMG_0595.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5227282176030777778" /></a><br /><br />Okej, talet: Shit, vilken bra talskrivare han har!!! Stiligt, stiligt uppbyggt, fina troper, inte alltför övertydliga, bra anknytning till platsen och till tidigare amerikanska kända talare i Berlin. Han sa varken "ich bin ein Berliner" (tack gode gud för det) eller "tear down this wall!" som företrädarna Kennedy och Reagan, men han talade i samma anda. På ett sätt som man bara kan göra i en tidigare delad stad. Mycket handlade om att vi alla är världsmedborgare - en tydlig anspelning på andemeningen i att vara "ein Berliner", och han var tydligt ute efter att signalera att han ville riva ner de murar som byggt upp mellan Europa och USA de senaste åren. Hur han vill göra detta är emellertid en smula oklart; mycket verkade gå ut på att Europa borde dra sitt strå till stacken i Afghanistan, och inte låta USA sitta där själva... I sådana lägen hurrade inte publiken riktigt lika högt som när det handlade om att vi alla måste offra litegranna för att vi ska rädda vår gemensamma värld. Själva världsmedborgargrejen fick han mig på, men det stöp en smula på världssamvetsbiten. Och på den selektiva historieskrivningen. Det är fortfarande vi mot dem, öst mot väst, Ryssland och de andra, kommunister mot vi som vet bättre. <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDN73jQBqkim4sMamjK7JrhwUbY96vwWFBpyp4JGIjFy_ued_-SOYaJ9CrKXyXJ-yXyBAzgEzUhOHHk7ltY6bMwmnOphL21671V5QrHjnWGvhtPn57OTslXFnsBXQpstgrjjjecsZUd-s/s1600-h/IMG_0590.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgDN73jQBqkim4sMamjK7JrhwUbY96vwWFBpyp4JGIjFy_ued_-SOYaJ9CrKXyXJ-yXyBAzgEzUhOHHk7ltY6bMwmnOphL21671V5QrHjnWGvhtPn57OTslXFnsBXQpstgrjjjecsZUd-s/s320/IMG_0590.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5227282762998270754" /></a><br /><br />En underliggande tanke i talet var att Östtyskland befriats från ett ok genom att muren revs och alla blev "befriade". Och ja, det är sant. Väldigt, väldigt mycket var dåligt i Östtyskland. Men när man har en publik på 200 000 framför sig, och man räknar med att en rätt stor majoritet av dem är just Berlinare, då ska man tänka på det här: Berlin ligger i forna Östtyskland. Det är inte en väststad. En <i>del</I> av staden var en ö som tillhörde väst, men även den <i>låg</I> i öst. Och väldigt många av dem som bodde i väst har lämnat staden efter sammanslagningen. De allra flesta som stod och lyssnade där på Fanmeile var sannolikt fd östtyskar. Östtyskar som inte nödvändigtvis fått det bättre efter sammanslagningen, östtyskar som sett de berlinplacerade industrierna läggas ner en efter en, östberlinare som sett den ena efter den andra av statssubventionerade förmåner försvinna. Allt var nämligen inte sämre förr. Tex var jämställdheten mellan könen oändligt mycket bättre i Öst än i Väst, eftersom alla förväntades arbeta. Det fanns dagisplats för alla, ingen förväntades stanna hemma med barnen, ge upp sin karriär, kasta bort sin utbildning. Tillskillnad från idag, när min otroligt kompetenta kollega blir tvungen att sluta arbeta eftersom hennes barns skola bara erbjuder eftermiddagsverksamhet som ett integrationsprojekt: tyska mammor ska nämligen vara hemma med sina barn, medan turkiska mammor ska städa... <br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOMlvFImygMVWNgsZcUMWyL0ujIcXgomuPP5uExbv02WZsMnwu-hSdSmZk0CTcVRi9wMJmWUeC0un7sgUMwL1cJBnBa3KJkScHJzE-SupZePp_uUdC19zAQIvaJ6xjBCtgMDK-gl1Gn_A/s1600-h/IMG_0593.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjOMlvFImygMVWNgsZcUMWyL0ujIcXgomuPP5uExbv02WZsMnwu-hSdSmZk0CTcVRi9wMJmWUeC0un7sgUMwL1cJBnBa3KJkScHJzE-SupZePp_uUdC19zAQIvaJ6xjBCtgMDK-gl1Gn_A/s320/IMG_0593.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5227289330123917010" /></a><br /><br />Att stå i Berlin och använda "communist" som ett slagord känns väldigt otidsenligt. Och att använda Berlin som en symbol för enighet och rivna murar är att blunda för det faktum att för dem som växte upp med muren, som min granne, består Berlin fortfarande av ett öst och ett väst. Går man runt i staden så märker man ganska snabbt var man är. Det är en ganska segregerad stad. Utsocknes orienterar sig till stadens östighet och västighet. Den fina sammansmältningen och enigheten finns i retoriken och ideologin, men inte nödvändigtvis i de djupa folklagren. Detta är ett av de stora problemen med att ha väldigt olika målgrupper i sin publik. För självklart talade han till oss, till världsmedborgare, européer, tyskar, berlinbor, men i första hand talade han ju till sina väljare, till amerikanska medborgare och amerikansk press. <br /><br />Men det var roligt att ha fått höra honom. Och jag hoppas att han blir vald.<br /><br />* Alltså - det fanns förstås korvförsäljare. Säkert ett tiotal stånd stora som friggebodar. Och lika många som sålde skamlöst dyrt vatten - €3/halvliter. De flesta hade helt döda och neutrala ansiktsuttryck när de sa vad det kostade, som om det var fullständigt normalt. Andra var lite ärligare. Som mannen som stod med en skottkärra fyllt med vattenflaskor och ropade ut att han sålde "really expensive water". Det är lite mysigt med ärlighet.Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-28403905350325861552008-07-21T01:46:00.000-07:002008-07-21T01:59:53.330-07:00Leonard min vän!Jag älskar Leonard Cohens musik. Och då menar jag verkligen <i>älskar</I>. De senaste åren har min spelare inte aktivt innehållit många andra artister, och min spellista i iTunes avslöjar att jag kanske nån gång ibland satt spelaren på repeat på pärlor som <a href="http://www.youtube.com/watch?v=auqyZ2JX7Bs">Alexandra leaving</A>, <a href="http://www.youtube.com/watch?v=jkGOsIjLqPo">I'm your man</A> och <a href="http://www.youtube.com/watch?v=X4sdWwpcB3w">Always</A>. Eller i själva verket händer det ganska ofta. Typ dagligen... <br /><br />Eftersom mannen är 73 år gammal, har levt ett tämligen hårt liv och inte har turnerat på 15 år, så var jag helt övertygad om att han inte skulle ge sig ut på nån mer turné, att det var klart, liksom. Men icke. Mannen är ute och åker just nu. World tour. Och av ovan anförda skäl törs man gissa att detta nog är den sista världsturnén...<br /><br />Jag har verkligen försökt att inte vara för bitter över att jag knappt lämnat Skåne så skulle Leonard Cohen spela i Helsingborg. Jag har också försökt att inte bittra mig över att det inte gick att få biljetter till londonspelningen. Eller över att han av allt att döma skulle spela på varenda liten musikfestival i hela Tyskland, under förutsättning att de anordnades skitlångt från Berlin. Jag har också försökt att inte gnälla över att Berlin lyst med sin frånvaro på turnéhemsidan. Berlin! Vad hände med ”first we take Manhattan, then we take Berlin”, liksom??? <br /><br />Tiden av återhållet gnäll är emellertid förbi. <br /><br />På väg hem, nattvandrande genom Berlin efter att ha varit och myst till Mamma Mia, får älsklingen nämligen syn på en plansch: ”Leonard Cohen, Berlin 4 oktober”. Behöver jag säga att jag trippade på så snabbt jag kunde i mina tolvcentimetersklackar för att komma hem snabbt innan biljetterna tog slut? Jag visualiserade nämligen snabbt och livligt hur biljetterna sneks bort under näsan på mig, bara för att jag haft det dåliga omdömet att promenera i högklackat. <br /><br />Men icke - vi är nu lyckliga ägare (eller iaf är jag lycklig ;) ) till varsin biljett. Hurra!!! Jag ska få lyssna på - och se! - Leonard ändå!Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-2984881826946410872008-06-16T06:22:00.000-07:002008-06-16T07:13:18.072-07:00Flaggor och alla får vara med!Jag är sjuk, säkert döende i halsont, så istället för att förbereda nästa veckas seminarium bloggar jag ifrån min sjuksäng. Egentligen är jag inte riktigt såhär ynklig, men det faktum att min sötnos är här och pysslar om gör att jag liksom kan tillåta mig att få vara sjuk på riktigt. Jag behöver inte ta hand om mig själv, liksom. Det är någon som hämtar Bafucin åt mig när jag behöver. Bättre blir det knappast.<br /><br />Förkylningen fick jag när vi var i Lund i helgen. Vi var dör för att kolla på Dolly Parton (som var bra) och för att göra lite annat. Hämta <a href="http://drakona.bilddagboken.se/p/show.html?t=1213308001&id=224423933">de här,</a> tex.<br /><br />Men vi skaffade annat också. Tex ett flaggspel med svenska flaggor. Det är ju fotbolls-EM, och i Tyskland försöker man komma fram till hur mycket flagga man egentligen får ha. I Tyskland började nämligen folk vifta med flaggor först för två år sen, under VM. Innan dess har man i princip inte viftat med flaggor sedan 1945. I 61 år var det alltså i stort sett tabu att använda flaggor - man var rädd att bli stämplad som nazist. Nu när det äntligen är legitimt med flaggor igen, gör folk sitt bästa för att ta igen det hela när det är någon form av sportevent på gång. Var och varannan bil har speciella flaggor som man fäster i fönstren, och från balkongerna hänger flagga efter flagga. Men inte bara tyska - alla andra nationaliteters flaggor är också representerade. Om man har en annan etnisk bakgrund än tysk, verkar kutymen vara att man har en tysk flagga och en från hemlandet <a href="http://drakona.bilddagboken.se/p/show.html?id=224422770&t=1212789601&currimg=0">på sin bil</a>. <br /><br />På vårt hus hänger en polsk, en fransk och en italiensk flagga, så vi tänkte fylla på med vårt svenska flaggspel. I affärerna är de så entusiastiska över detta med flaggor att det inte är så noga om man är med i EM eller ej. En kollega berättade att hon hade sett en brasiliansk och en koreansk flagga i sin lokala närbutik. <br /><br />Man ska inte vara så kinkig!Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-19910747658422420852008-06-03T08:30:00.000-07:002008-06-03T08:46:35.101-07:00Frukost!Det kan hända att jag redan har nämnt det här med frukostar... Det är nämligen en av det riktigt stora behållningarna. Att gå och sätta sig på en restaurang eller ett café och äta FRUKOST! Mumsiga kompositioner på lite blandat kallskuret, både kött och ost, garnerat med grönsaker och frukt. Till detta ett par brötchen eller en croissant, lite smör och sylt. Mums! På mitt lokala hak, <a href="http://gastronomie.zitty.de/index.php?sub=shop&id=6520">S-Café</a>, kan man dessutom få det mumsigaste just nu: frukt (inklusive jordgubbar) i krämig mumsig kesella, en liten fint sprutad klatt vispgrädde och så flagad mandel uppepå. Ljuuuuuuuvligt! Dessutom serveras det i söta små coupe-skålar. Jag kan äta hur mycket som helst.<br /><br />Såhär ser det ut, ihop med en croissant och en kaffe:<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwfyzazRtUfIMzG_1FI4Pq8YouLVqrT82Ufdt_03J6cPzVqu70IOHrjiawDlwBRK40NKJXX3jnp8Z8Ep_QU7FjgkdcELRjX5__J7jY-x3qAcB4Frydalz_NpVFBTkQwAE5kqVk-69oQQQ/s1600-h/DSC00005.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiwfyzazRtUfIMzG_1FI4Pq8YouLVqrT82Ufdt_03J6cPzVqu70IOHrjiawDlwBRK40NKJXX3jnp8Z8Ep_QU7FjgkdcELRjX5__J7jY-x3qAcB4Frydalz_NpVFBTkQwAE5kqVk-69oQQQ/s400/DSC00005.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5207681515422613778" /></a><br /><br />Dagens tyska ord: <a href="http://www.chefkoch.de/rezepte/167801072873975/Fruechtequark.html">Früchtequark</a>.Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-45553890787833382862008-06-02T13:58:00.000-07:002008-06-02T14:18:23.380-07:00Detta med privat och offentligtHär har alla privata sjukförsäkringar, eller försäkringar genom jobbet. Så när man går till läkaren så får man visa upp ett litet kort, så får man allt betalt från försäkringsbolaget. Om de tycker att man behöver vård, förstås. Jag har ingen sån försäkring, utan en svensk försäkring genom universitetet. Hittills har det funkat fint tycker jag, men vi får se hur det går nu. Jag har nämligen fått sjukgymnastik på recept, och eftersom min försäkring bara gäller för akuta behandlingar (dvs inte tex hälsokontroller) kan det hända att jag inget får. Men men. <br /><br />De verkar vara en del för friskvärd här. Min läkare ville inte skriva ut tabletter för att jag inte skulle ha ont i armen, utan han skickade mig till en sjukgymnast istället. Finfint tänkte jag, nu får jag massage - alla knutorna bort! Men icke. I alla fall inte som jag hade föreställt mig. Istället fick jag en holistisk utvärdering av hela min hållning, hela skelettet, och hur dess status (kass - snett och vint och kompenserat till höger och vänster) har påverkat mitt allmäntillstånd. Så nu börjar vi med magen och arbetar oss utåt.<br /><br />Jag är glad att jag bara har blivit behandlad av människor jag har fått förtroende för, som har sagt saker jag har varit beredd att acceptera. Min tyska räcker numera alldeles utmärkt till att förstå jättemycket, och göra mig helt okej förstådd i de flesta sammanhang, men att käfta emot är fortfarande lite beyond me. Tänk om blodförgiftningsincidenten skulle upprepas, tex? Då jag kom till Cityakuten med uppsvullen, mörkrosa, ådrig fot orsakad av skavsår och garvsyra, och sköterskan insisterade att jag hade blivit biten av något och inte lät mig prata med en läkare förrän jag började gråta? Hur gör man det på tyska? Får man prata med en läkare här om man gråter? Hur ska man veta.<br /><br />Men en sak är iaf fin: man får en tid nästan med en gång när man ringer och bokar. När jag bokade läkaren fick jag en tid inom en vecka utan att ens behöva tala om vad det var för fel på mig (jfr när jag skulle undersöka varför jag hade varit kroniskt förkyld i månader och fick en läkartid 2 månader senare...), och när jag ringde sjukgymnasten på fredagen var hon beredd att ta emot mig på måndagen efter. Så jag är rätt imponerad. Det är ett hårt slag för den ideologiska övertygelsen att förstatligat är fina grejer och att privatisering kommer från den Onde... Klart att alla ska ha rätt att få sjukvård även utan försäkring, men det är också rätt trevligt att få behandling innan ens krämpa blivit kronisk/accelererat/dödat en/visserligen försvunnit men under tiden orsakat dubbelt så många sjukdagar som man skulle ha haft om man fått behandling.<br /><br />Jahapp. Tydligen helrenoverar jag mig själv medan jag är här, tar itu med en massa fysiska dåliga samveten. Träning och spänningar och rygg och grejer. Hurt, hurt!Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-11793972610766715122008-06-01T00:43:00.000-07:002008-06-01T01:06:45.100-07:00LördagsutflyktPå lördagen var det över 30° varmt, så istället för att sitta hemma och pyssla med en konferensansökan så åkte jag till Wannsee. Från Wannsee kan man ta en båt (ganska många olika båtar faktiskt) och åka runt i kanal- och sjösystemet som består av en 7-8 sjöar som man har sammanbundit genom att helt enkelt gräva bort den marken som skiljer dem åt. Hela Wannsee kantas av otroligt lyxiga hus, som tydligen stod mer eller mindre övergivna under murens tid, men som nu är så otroligt tjusigt renoverade att man inte kan ana att de inte varit fina jämt.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCc_5VNfXSi15QQkR26JLJcaDA34C7yP8BGg3mU6Mni0oybpQ7axVhfBJ9sUwXqyGyKT3vsNuX-G5UwFEgpchgQ24uNGHKEtFHkyns-pLCDcuwUjVJl0M-cClaesP5wTh2tcSIopyOsno/s1600-h/DSC00090.JPG"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCc_5VNfXSi15QQkR26JLJcaDA34C7yP8BGg3mU6Mni0oybpQ7axVhfBJ9sUwXqyGyKT3vsNuX-G5UwFEgpchgQ24uNGHKEtFHkyns-pLCDcuwUjVJl0M-cClaesP5wTh2tcSIopyOsno/s400/DSC00090.JPG" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5206816417046318114" /></a><br /> <br />Jag har insett att något jag verkligen saknar är hav. Och öppenhet. Det finns liksom ingenstans att komma undan när man bor i inlandet och det är så här varmt. Eller öht, egentligen. Var man än vänder sig, så är det bara en massa land, inget hav. Hav är verkligen det bästa jag vet. När jag var i Santa Barbara sommaren 2001 brukade jag gå ner och sätta mig på stranden mitt i natten och bara lyssna på vågljudet och lukta på saltet. Då förstod jag för första gången att jag aldrig bott någonstans - mer än nån vecka i stöten - där det inte fanns hav inom rimligt avstånd. Och att det där havet som jag satt vid, det band ihop med mitt eget hemtama hav. Och att havets rörelser lugnade mig så mycket att vad som än rev och slet i mig just då, så blev jag lugn.<br /> <br />Nu är det inte så mycket som river och sliter i mig - jag vill mest få kunna bli lite svalkad. Då duger Wannsee. Det binder inte ihop mig med något; snarare visar det mig ännu mer hur lite hav det verkligen är. Men det doftar vatten. <br />Det är inte hav, men det duger.<br /><br />Jag hade ingen frukostmat hemma, så jag fick smälla i mig en liten lunch innan båtfärden. Annars misstänker jag att jag hade gått helt sönder. Valet var en smula begränsat. Skåda: Bratwurst med pommes. Jättemumsiga superfriterade pommes och en korv som egentligen var jättegod och som det verkligen var kött i (detta är en av de verkligt fina sakerna med Tyskland), men tyvärr såg jag in i gatuköket att den låg och puttrade ett ca centimetertjockt lager med fett. Jag har verkligen ingen fettskräck, men även jag har mina gränser. Korvbrödet var en halv Brötchen, inte ett svenskt fluffbröd. Och senapen lekte man inte bort. Det var faktiskt ruskigt gott.<br /><br />Under hela båtturen förundrades jag över hur tjyvtjockt med båtar det var överallt. Marinor galore och hur mycket både segelbåtar och stora fins husbåtar som helst. Havsflicka som jag är har jag lite svårt att förstå själva grejen. Jag skulle bara känna mig instängd. Poängen med att ha en båt på havet är ju att man liksom kommer i kontakt med det där stora, sammanbindande. Detta gav mig mer känslan av båtar i en badbalja. <br /><br />Men det är säkert jag som missar nåt.<br /><br />När man åker i det här systemet kommer man ända ner till Potsdam. Där nånstans har man börjat vänja sig vid tanken på ett det har varit gräns hela vägen som man åker, och så kommer man till Glienicker Brücke. Den utgjorde en gränsmarkering mellan öst och väst, och mitt på bron brukade man ha honest to God nattliga utväxlingar av agenter. Den har varit med i en och annan kalla kriget-film, då inhöljd i dimma och månljus.<br /><br />Det var det jag gjorde på lördagen! Sedan åkte jag hem och åt mellanmål på en liter jordgubbar. Livet kan vara värre.<br /><br />Det finns fler bilder till det här. Men de vill Blogger inte ladda upp idag. Mna kan kolla på <a href="http://drakona.bilddagboken.se/p/dayview.html?t=1212184801&id=214754790">Bilddagboken</A>! Man måste ha lösenord eller vara min vän därinne för att kunna kolla. Jag heter Drakona där om man vill bli min vän. Lösenordet får man om man frågar, men jag skriver förstås inte ut det här...Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-87252029386142800662008-04-09T12:38:00.000-07:002008-04-09T12:58:52.645-07:00Kaffets cirkulära tillståndEn sak som har förundrat mig lite sedan jag flyttade hit är i vilken utsträckning en viss <a href="http://www.starbucks.com/">amerikansk kaffekedja</a> med grön rund logga och ett namn som anspelar på stjärnor har etablerat sig här. Och i vilken utsträckning de inte har etablerat sig i Sverige. Den populära teorin är att i Sverige finns redan en utbredd cafékultur, och det går att få tag på bra kaffe till betydligt bättre priser än vad den här kedjan är beredd att erbjuda. Min teori är att en visst <a href="http://www.7-eleven.com/">närköpskedja</a> som är väldigt väletablerad i Sverige redan har tagit alla attraktiva gatuhörn. Jag hörde en gång att närköpskedjan har som mål att att från varje butik ska man kunna se till nästa butik. Och eftersom de åtminstone i Göteborg har lyckats förvånansvärt bra med det målet (om det nu var ett verkligt mål) så finns det ju ingenstans kvar för kaffekedjan att vara. <br /><br />En intressant sak med det här med kaffekedjan är att det finns en hel massa större eller mindre kaffekedjor i den här staden. Jag och alla har de runda fina logotyper, företrädesvis med en yttre ring, och så en inre cirkel med nån sorts illustration i:<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrc3Li0KacavF4RHKgGbMcxqP9CWVTiG4goHkVGViCS987pmyYX2iT4x8DsYk_w66FLJVcUqpWaoJCXnuGhS9xEwPlU7nbD-nDFG1KN5NODnHhwOtWX_FmnUhorjBwVlVbKxFC6E7O5xg/s1600-h/Bild+9.png"><img style="display:block; margin:0px auto 10px; text-align:center;cursor:pointer; cursor:hand;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjrc3Li0KacavF4RHKgGbMcxqP9CWVTiG4goHkVGViCS987pmyYX2iT4x8DsYk_w66FLJVcUqpWaoJCXnuGhS9xEwPlU7nbD-nDFG1KN5NODnHhwOtWX_FmnUhorjBwVlVbKxFC6E7O5xg/s400/Bild+9.png" border="0" alt=""id="BLOGGER_PHOTO_ID_5187334407890253842" /></a><br />Roligt va? Trygghet i det välkända och att köpa sig lite av den framgångsrikes framgångar, liksom. Jätteexotiskt, tänkte jag, ända tills jag kom på hur den där <a href="http://www.espressohouse.se/sv.aspx">ganska väl utspridda svenska kedjans logga</a> ser ut... Så var det med den vardagsexotismen! Nu har jag bara länkat till de stora kaffekedjorna, så här kommer länkar till de mindre också, så att det blir rättvist: <a href="http://www.worldcoffee.de/">här</a>, <a href="http://www.balzaccoffee.com/shop/index.php">här</a> och <a href="http://www.bracas.de/">här</a>. En av dem, den orangea, Chacaron Coffee, verkar inte ha nån hemsida, men om du tycker att det är orättvist av mig, så kan jag tänka mig att kompensera det genom att bjuda dig på kaffe och brownie där när du hälsar på. De gör jättemumsiga brownies!Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-8944705939090895784.post-89708550168853409662008-04-08T08:51:00.000-07:002008-04-08T08:52:30.813-07:00Klipp dig å skaffa ett jobb...Klippt mig har jag gjort. Men det där med att skaffa <a href="http://www.phdcomics.com/comics.php?n=1000">ett riktigt jobb</a>...Susannahttp://www.blogger.com/profile/00379617400257300011noreply@blogger.com0