Fremdsprache

En skojig sak med språk är hur hemmablind man blir för sitt eget språk. Och hur konkret ett främmande språk uppfattas under tiden som man lär sig det, innan man har internaliserat ordentligt. Idiom blir jätteskojiga, tex Jag minns hur vi fnissade åt "it's raining cats and dogs" nån gång i fjärde klass, och hur jag funderade över "it's not my kettle of fish" när jag först hörde det. Möjligen hör detta ihop med att det är svårt att förstå ironi i ett språk man inte kan riktigt bra - det är ju också nån form av metaforisk betydelse.

Jag märker att jag tycker att tyska är skojigt på ett sätt jag inte skulle göra om jag verkligen kunde tyska. Min vokabulär är väldigt begränsad. Jag ska tex ut nu om en stund och köpa huvudvärkstabletter, och kan för mitt liv inte säga vad det heter. Jag får hoppas att "ibuprofen" och "acetylsalicylsyra" heter ungefär samma sak...

Apropå syra. Jag märkte hur hemmablind jag är för svenska första gången när jag under en flygtur faktiskst uppmärksammade vd som sades under säkerhetsgenomgången. Jag hajade nämligen till när rösten sa något om "Sauerstoff". "Syra?" tänkte jag "det ska väl ändå inte vara i planet? Det här är inte bra!" Tills jag förstod att det inte var syrA utan syrE. Då fnissade jag lite över hur konkret tyska var, ända tills jag kom på att svenska ju på precis samma sätt betonar aciditeten i substansen.

Språk är skojigt!