tisdag 18 september 2007

Ich bin kein Berliner

Knappt har jag startat den här bloggen och gett den ett lite putslustigt namn (tycker jag själv), så hittar jag en bok med samma namn. Av en författare jag faktiskt har läst, Wladimir Kaminer. Så jag fick köpa den. Jag misstänker att det är nyttigt för mig. För min tyska. Jag får ta och ransonera vilka språk jag läser på - mindre svenska och engelska, mer tyska. Jag behöver jobba på mitt ordförråd, i synnerhet när det gäller sånt som vardagssaker. Vad heter skruvmejsel? Vad heter golvmopp?

Mina ordböcker ligger i en låda nånstans i sommarstugan, men jag har med mig en grammatika...

Halvrenoverat

Nu har jag flyttat in i lägenheten. Tom var här i helgen och hjälpte mig, och det var nog bra. Jag fick IKEA-hjälp, och både vi och förhållandet överlevde besöket dit. Och att bära upp sakerna för tre trappor. Och att bli utskällda av en liten tant för att vi hade parkerat på trottoaren. Och mindre precisionsanpassade skruvar i IKEA-möbler. Överlever man det klarar man det mesta.

Det påstås att jag ska få värme i lägenheten imorgon bitti. Jag hoppas det, för det är ruskigt kallt mitt i natten. Kanske får jag min spis också då... När jag läste tyska i skolan så lärde vi oss att man inte får någon köksinredning i tyska kök, utan den köper man själv. Och tar emd sig när man flyttar. Det har visat sig vara en sanning med modifikation. Det går utmärkt att få ett kök med fullständig inredning (Einbauküche). Men det har inte jag. Klantigt, med tanke på att det var mitt enda urvalskriterium när jag letade lägenhet... Dessutom är lägenheten fortfarande lite under renovering, så spisen och vasken (vilket är det som ingår) har inte kommit än. Erik M. och jag kom fram till att man måste vara en sannslös masochist för att utsätta sig för mer än en stamrenovering. Jag kan meddela att företaget att flytta in i en lägenhet utan kök är att likna, om än inte jämställa, med den erfarenheten.

Men bortsett från det är det fint! Lägenheten börjar bli ren, jag har ett helt litet extrarum fyllt med IKEA-kartonger och i eftermiddag får jag mina möbler. Inatt ska jag sova i min egen säng för första gången på över ett år!

Myyyys!

torsdag 13 september 2007

Kalla mig Kristina

Det är mycket som ska ordnas när man emigrerar.

"Emigrerar?" frågar du, "Du skulle väl bara vara borta två år?"

Ja. Men om man bor utomlands längre än ett år, då emigrerar man. Och då blir det pyssel, ska jag säga. Det är många som måste vidtalas: Skatteverket, Försäkringskassan, A-kassan, facket. Och säkert nån mer som jag har glömt. Det tog mig en halv dag att klura ut vilka jag var tvungen att ringa, och i vilken ordning. Tex är det en bra idé att ringa facket innan man ringer Försäkringskassan.

Just nu handlar det hela mest om de där två koffert.. förlåt, resväskorna, som står nere i hallen och väntar på mig. Det är ett par år sen som jag släpade 30 kilo packning på ett plan sist, men det ska väl gå den här gången också, antar jag.

Det känns lite spännande. Inte resfeber direkt, men att flytta. Att flytta på riktigt. När jag flyttade till Lund skulle jag ju först bara vara där en termin, och sen var det ju bara en termin till... Nu är det två år. Och det kommer att gå lika fort som de där två terminerna, misstänker jag.

Men nu kom jag på en sista sak som jag har glömt att packa. Måste fixa, jag får skriva mer imorgon!

onsdag 12 september 2007

På väg!!!

Nu har flyttlasset gått iväg. Det visade sig bli rimligt dyrt och bättre för nerverna att ta en flyttfirma än att flytta själv. Bättre för ryggen också, eftersom jag kommer att bo på tredje våningen utan hiss...

Nästan alla mina saker har legat nedpackade i lådor i ett år. På sätt och vis är det bra. Jag minns överhuvudtaget inte vad jag äger för något, så var och varannan låda framkallade någon av reaktionerna "Oj, har jag en sån här? Vad bra!" eller "Men behöver man verkligen både två kakformar, en madeleinekakform, en äggostform, en muffinsplåt och en hel låda med pepparkaksformar?". När jag kommer hem på semester nästa sommar blir det Stora Lådans Dag* med slängning och försäljning av diverse riktigt bra saker som jag faktiskt inte har nån större användning för.

På fredag går flyttlasset med mig. Det blir ett mindre lass, via flyg. Fast jag kommer nog ändå få le och se glad ut och försöka att inte knäckas under handbagagets vikt. Som vanligt.

Snart är jag där!


* För den som inte känner till begreppet Stora Lådans Dag rekommenderar jag att kika igenom Pixis sortiment och hålla ögonen öppna efter boken med samma namn!