Läkarbesök

Att gå till läkaren på tyska visade sig vara betydligt mindre komplicerat än vad jag hade förväntat mig. Till min lycka pratade läkaren bra engelska, så genast kunde jag slappna av, för då visste jag att jag skulle kunna få sagt vad jag ville att han skulle förstå, utan att behöva vända hjärnan ut-och-in. Genast slappnade jag av och min tyska blev mycket bättre.

När jag satt och letade efter en läkare att gå till, märkte jag att läkarna står som spön i backen i den här staden. Det finns gott om små privatkliniker och man behöver inte gå många hundra meter innan man har passerat ett par stycken med diverse specialiteter. Vad jag hade svårare att hitta var något som motsvarar en vårdcentral. Men med tanke på hur lätt det var att komma till en privatläkare, så behövs det säkerligen inte. Något som däremot fanns, var en piffig anordning med läkare som gör hembesök. Varför ska du åka till akuten och sitta där, om det inte är värre med dig än ditt barn inte får sova pga öroninflammation? Nä, istället ringer du och säger hur det ligger till, så kommer en ambulerande läkare hem till dig. Har du en helt vanlig sjukförsäkring (som de flesta har genom jobbet, annars har man det privat) tar man det på försäkringen. Nu är jag ju iofs av ideologiska skäl strängeligen opponerad med ett privatförsäkringsbaserat vårdsystem, men jag är av alla andra tänkbara skäl för läkare som svischar hem till en så man inte behöver sitta och vänta med ett febrigt barn i famnen... Tex. Eller sitta själv hemma med hög feber och veta att man borde ta sig iväg till vårdcentralen, men man är så slut att man inte orkar stå upp, och man kankse är yr och allt.

Fina grejer, läkare via hemkörning.