Vatten

Jag har resignerat. Efter att i månader ha framhärdat och druckit det berlinska vattnet, trots att det smakar väldigt märkligt, och trots att det är så hårt att den vattenkokare jag köpte för bara några veckor sedan är helt täckt av kalk på insidan, har jag nu givit upp. Jag har börjat köpa vatten.



Det är nämligen det man gör här. Man dricker inte kranvatten. Vilket egentligen inte är så märkligt, när man har smakat på det, urk. Det lustiga är att detta för med sig att sex flaskor med 1,5 liter vatten kostar ungefär 11 kronor, och så får man lägga till ungefär 15 kronor i pant. 15 kronor!!! Panten är alltså mer än vad jag betalar för själva drycken. Och vatten på flaska kostar nästan ingenting. Då finns det inte riktigt någon sporre att arbeta på att göra kranvattnet drickvänligare, antar jag. Även om det ju finns ett och annat att säga om konsekvenserna av att baxa runt flaskvatten kors och tvärs.

Något man ska tänka på som svensk när man beställer mineralvatten är att man ska fundera noga över hur mycket bubblor man vill ha. Det finns tre nivåer: Klassisch, Medium eller Still. Still heter ibland ohne gas, och då är alternativet mit gas. När man läser klassisch i en meny så är det lätt att tolka det som "utan bubblor" har jag märkt, både på mig själv och på folk jag varit ute med. Det misstaget bör man inte göra. Inte om man verkligen inte vill ha bubblor iaf. Det är nämligen extra bubbligt. Som att dricka en TREO, fast lite mer, liksom.

Jag har helt gått över till still, och helt till flaskvatten. Enough is enough.

Dub-dubbe-dub

En av de starkaste föreställningarna som svenskar har om tyskar är antagligen det här med dubbningen. Alla vet ju att tyskar dubbar alla importerade filmer och serier, och många ryser vid tanken på att se Vänner med tyska röster. Här är det förstås en fullt vardaglig företeelse, som mest verkar föra med sig att filmer kommer upp på bio rätt mycket senare än till och med i Sverige, eftersom dubbningen tar tid - det är mycket som ska anpassas och avpassas. Synkroniseras. För det är verkligen synkroniserat. Jag har av någon anledningen tidiga minnen av brottstycken av japanska filmer med tysk dubbning, där skådespelarnas munnar rörde sig länge efter att den tyska rösten tystnat. Och tänk bara på Prusiluskan i Pippi från 60-talet: inte mycket som överensstämmer mellan munrörelser och de ljud som kommer ut. Jag måste säga att jag trots allt är imponerad av dagens dubbning: det ser riktigt okej ut, och är just tämligen välsynkroniserat. Men så går det ju också rätt fort, ögat luras. För rimligen borde det inte se naturligt ut med läpprörelser som säger "fuck you", men ljudet som kommer ut är "fick dich". Men trots att jag såg/hörde detta minst förtielva gånger under gårdagskvällen, så tyckte jag ändå att det passerade. Värre var det väl i så fall att det ganska ofta lät som studioröster. Vilket det ju också var...

Eftersom det igår var kollegan Ns sista kväll här firade vi nämligen detta med att gå på bio. För att få en lagom dos av denna kulturkrock valde vi en film som vi tänkte nog inte var dialogdriven, utan snarare bild- och actiondriven, nämligen John Rambo. Mycket av filmen gick ut på att visa upp Stallone i olika manliga aktiviteter (Rambo fångar orm, Rambo fiskar med pilbåge i motljus, Rambo smider båtpropeller, Rambo smider machete, Rambo tittar truligt på flickan, Rambo dödar hundratals burmeser), och det krävde inte så många ord (det är kanske inte tillräckligt manligt med ord?) så det gick riktigt bra att hänga med. Ungefär hälften av det som sades var också just "fick dich", så...

Däremot tog vi inte sockrade popcorn den här gången. Kulturupplevelser får man ibland ta en åt gången :)

Vår i luften

Idag har de lokala dagstidningarna dels proklamerat att nu, nu är våren här på riktigt (vi har haft tre dagar i rad av uppehållsväder och sol) men även att det visserligen är ljust och fint just nu, men det betyder bara att vi får snöstormar i april.

Men nu, just nu, är det vackert, ljust, soligt och varmt!

Utekväll

Nånting man absolut måste göra om man är i Berlin är att ge sig ut och barhoppa, dvs gå en krogrunda. Kollegan N och jag gjorde ett tappert försök ikväll, men efter att ha ätit en alldeles fantastisk koreansk middag (kött som grillats vid bordet, och som lindas in i isbergssallad tillsammans med en klick misopasta - det är inte dumt det!) på en restaurang som liksom låg undangömd och som kändes som en blandning mellan en svartklubb och en fritidsgård, men som serverade den allra mest utsökta mat, och sen vidare till en marockansk restaurant för kyparen visserligen inte kunde se skillnad på en Kosmopolitan och en Margherita (den ena är rosa, medan den andra är gul och har saltkant. Hur svårt ska det vara?), men där magdansösen kom in vid midnatt, så fick vi ge upp. Möjligen är vi för gamla, eller så blev vi bra lite bekväma efter ett tag. Men det var skojigt, och båda ställena var verkligen värda ett besök. Men efter en kväll med verklige kulinariska ytterligheter är det nu dags att ta igen sig lite: imorgon hägrar nämligen museer och annat turistigt. Säkrast att somna och samla krafter.

Harn

Med benägen hjälp från Maia har det klurats ut vad Harn är för något. Om man konsulterar Bröderna Grimms ordbok så får man reda på (ungefär, min tyska räcker tydligen inte helt för att förstå de goda bröderna) att ordet delar stam med Hure (hora, alltså) och att Harn - genom en "eigenthümlicher begriffsentwickelung" - har utvecklats från gotiskans maíhstus som betyder dimma (tänk eng. mist) via en uppfattning att fukten som kom ur molnen var molnkornas (undrar om de sa muh..?) urin. Detta var alltså "uralten vorstellungen" som bevarats i det tyska ordet.

Jag vet inte jag, jag behöver nog lite starkare bevis på att uppfattningen om att molnen befolkades av kor som kissade ner på jorden verkligen har funnits innan jag är alldeles övertygad om den etymologin. Jag tycker att det luktar folketymologi lång väg... Men överbevisa mig gärna.

Karneval!

I de katolska delstaterna i Tyskland är det karnevalstid just nu. Berlin är katolskt. Brandenburg, där Berlin ligger som en annan ö är protestantiskt. Det gör att jag ibland har vissa helgdagar där jag jobbar (Potsdam ligger i Brandenburg) och andra där jag bor. Det är en aning förvirrande. Men nu är det iaf karneval där jag bor.

Karnevalstraditionen här har inte riktigt lika mycket paljetter och hud som den i Rio (det är för kallt) och inte heller lika många stiliga fågelliknande masker som ser lite farliga ut kombinerade med långa kåpor eller vackra klänningar, som åtminstone min drömbild av Venedig är, men det är högljutt, glatt och ölen flödar inför fastan med dess krav på någon typ av avståndstagande från excesser.

Jämfört med andra katolska platser, Bayern och Köln tex, är Berlins karneval lite stojig och verkar mest vara för barn, iaf det jag såg när jag var ute i det hela igår. Tyvärr glömde jag kameran hemma, så jag kunde inte dokumentera alla de jättefint utklädda ungarna, men jag kan säga så mycket som att vi åkte tunnelbana ihop med Darth Vader, det ni!!! Men man kan se bilder från tidigare år här.Från min kompis i Köln utsattes jag inför karnevalen för en massiv propaganda. Tydligen innebär karnevalen alla sorters undantagstillstånd, inklusive att man får lov att ge en alldeles särskild sorts kyss, det man gör är att "bützen" (jag misstänker att det är en "puss" helt enkelt) till vem som helst, oavsett om man är singel eller ej. Utan repressalier förstås. Och ju sötare/snyggare/mer attraktiv i största allmänhet, desto fler "Bützen" får du. Och så är alla utklädda. Folk engagerar sig i karnevalsföreningar och jobbar hela året på fantastiska dräkter, och det verkar som om man inom sin grupp ofta har nån sorts tema. I just Köln verkar karnevalen vara oerhört central i samhället - det så snart man hämtat sig efter påsken är det så smått dags att börja planera för nästa karneval!

Vi (kollegan N är på besök en månad) bestämde oss för att vi ville skona våra öron, så vi lämnade Ku'damm, där paraden går, och gick istället till Literaturhaus och åt frukost med kollegan E. Mums - det är något särskilt med att äta frukost i de kvarter som en gång utgjorde det finaste fina i väst. Överdådet är liksom... överdådigt.