Vatten

Jag har resignerat. Efter att i månader ha framhärdat och druckit det berlinska vattnet, trots att det smakar väldigt märkligt, och trots att det är så hårt att den vattenkokare jag köpte för bara några veckor sedan är helt täckt av kalk på insidan, har jag nu givit upp. Jag har börjat köpa vatten.



Det är nämligen det man gör här. Man dricker inte kranvatten. Vilket egentligen inte är så märkligt, när man har smakat på det, urk. Det lustiga är att detta för med sig att sex flaskor med 1,5 liter vatten kostar ungefär 11 kronor, och så får man lägga till ungefär 15 kronor i pant. 15 kronor!!! Panten är alltså mer än vad jag betalar för själva drycken. Och vatten på flaska kostar nästan ingenting. Då finns det inte riktigt någon sporre att arbeta på att göra kranvattnet drickvänligare, antar jag. Även om det ju finns ett och annat att säga om konsekvenserna av att baxa runt flaskvatten kors och tvärs.

Något man ska tänka på som svensk när man beställer mineralvatten är att man ska fundera noga över hur mycket bubblor man vill ha. Det finns tre nivåer: Klassisch, Medium eller Still. Still heter ibland ohne gas, och då är alternativet mit gas. När man läser klassisch i en meny så är det lätt att tolka det som "utan bubblor" har jag märkt, både på mig själv och på folk jag varit ute med. Det misstaget bör man inte göra. Inte om man verkligen inte vill ha bubblor iaf. Det är nämligen extra bubbligt. Som att dricka en TREO, fast lite mer, liksom.

Jag har helt gått över till still, och helt till flaskvatten. Enough is enough.