söndag 15 februari 2009

Slutet är nära

Nu har det varit så där länge sen jag skrev igen.

Det beror på en massa saker. En sak var att det var juluppehåll och jag var i Sverige jäääääättelänge, eller i alla fall några veckor. Det kändes länge. Sedan gifte jag mig och flög till Tyskland igen.

Eller ja, det var ju förstås T och jag som gifte oss. Mys, champagne och god mat. Lugn och ro och skönt.

Efter det har det itne direkt varit lugn och ro, och det är en annan sak som har gjort att jag inte har skrivit. Jag har jobbat som en liten blå, och bloggen fick stå tillbaka. Helt enkelt.

Men nu så! Nu är nämligen slutet nära, och jag tänkte skriva om det. Det finns nämligen en såm väldig massa saker att sakna med Berlin! Och en del saker att längta efter med härifrånflyttandet. Det här är saker som jag kommer att sakna och saker som gör det tråkigt att flytta:

1) De otroligt roliga och utvecklande seminarierna som har påmint mig om varför jag har det här jobbet, vad som är poängen liksom.
2) De otroligt roliga vännerna, nya som gamla.
3) Att äta Frühstück en hel dag för att sedan smita iväg på en loppmarknad.
4) Min tyska, som äntligen börjar låta lite okej, men som nu med all säkerhet kommer att schangsera (hur, hur, hur stavas det ordet? Är det släkt med genre - "gensera"? Eller är det "sjangsera"?).
5) Skojiga stadsdelar med skojiga restauranger och skojiga barer och skojiga gallerier och skojiga butiker.
6) Klöße.
7) Och så många mer saker att jag inte kan räkna upp alla och det skär i mig att tänka på det.
8) En ovanligt välfungerande lokaltrafik.

Sånt jag inte kommer att sakna är:
1) Alldeles för litet utrymme för inköpen att ligga efter att de passerat kassan på Aldi.
2) Att lägga pengarna i den lilla skålen istf i folks hand.
3) Arga människor som skäller.
4) Att bli kallad Frau Karlsson.

Sånt som ska bli roligt när jag flyttar hem:
1) Att vara sambo med min make.
2) Att ha en vettig (dvs fungerande) uppvärmning av mitt hem.
3) Att inte behöva fundera ut innan jag pratar precis vad jag ska säga för att få alla ändelser någorlunda rätt.

Sen så får jag ju dras med Skånetrafiken, men det är smällar man får ta, tror jag.

Just nu är mitt hem upponervänt: det står ett gäng färdigpackade lådor i arbetsrummet, och vardagsrummet, badrummet och köket väntar på att bli nedpackade. Och alla lampor. Jag fattar inte var alla grejer kommer ifrån. Jag vill bara slänga och slänga. Men det verkar vara användbart och bra det mesta, eller saker som jag faktiskt gillar. Jag har ingen aning om hur detta gick till.

Det ska bli väldigt tillfredsställande att flytta alla mina lådor, alla mina utspridda boenden och hem, till ett ställe. Mycket kommer att slängas, en del ska säljas och resten sparas och förhoppningsvis användas. Men framför allt skall allt vara på ett och samma ställen. Det känns lite granna som att vrida fram skärpa i en kikare. De senaste 2,5 åren, både tiden i Lund och tiden här, har "hem" varit ett komplext begrepp. Det har alltid varit nånstans som jag har varit på väg till, det har aldrig varit där jag har varit.

Från och med lördag kommer det bara att finnas ett hem.

5 kommentarer:

Miamaia sa...

Har du funnet noen relevant jobb i Lund, også, eller tar du det litt som det kommer?

Susanna sa...

Det blir som det kommer. Jag har sagt till att jag tar vilken undervisning som helst, och så har jag sökt vartenda relevant jobb i hela Sverige... På nåt sätt ska jag väl kunna betala hyran, men exakt hur känns inte så viktigt :)

Hur går det för dig? Får du nån kontinuitet?

Miamaia sa...

Nja, jeg har jobb ut juni, og etter det har jeg andre planer. Vi venter nemlig barn i august, hvis alt går riktig. Foreløpig kjennes det uvirkelig, men vi får se etterhvert som tiden går. Det er litt uvant for meg som aldri har hatt de sterkeste ønskene i den retningen, for å si det sånn.

Susanna sa...

Grattis! Jag litar själv på att graviditeten är 9 månader för att man ska hinna vänja sig vid tanken...

Juni ut är vad som gäller för mig med, men sedan är det den stora akademiska osäkerheten. Men det är iaf skönt att veta att det finns en fast punkt att utgå ifrån.

Miamaia sa...

Bare det å kunne bo litt mer permanent på ett sted er deilig. Jeg søkte ikke NORMS-stipend igjen denne gangen, for jeg er litt lei av nomadetilværelsen, og trives godt her hvor jeg er nå. Det ordner seg alltid med jobb, på det ene eller det andre viset, og egentlig hadde jeg vært fornøyd med 50%, for da hadde jeg kanskje kunnet forske litt i tillegg. Undervisning er dessverre veldig tidsslukende.